Jason vaknar upp på en buss på en klassresa och vet inte var han är, och ännu värre, vem han är. Något oväntat händer och Jason och hans vänner Leo och Piper får snart veta att dom är halvgudar. Annabeth och Butch kommer och tar med dom till Camp Half-Blood, men Annabeth hade väntat sig att få se Percy Jackson, inte Jason. Percy har nämligen försvunnit.
När dom kommer till Camp Half-Blood känner Jason att han inte borde vara där, men vet inte varför. Och när han träffar Cheiron och han säger "Du borde vara död!" förstår han heller ingenting.

En ny profetia uttalas, och Jason, Leo och Piper är 3 av 7 hjältar som profetian handlar om. Dom får ett svårt uppdrag, och har bara 4 dagar på sig. Samtidigt som dom måste klara av uppdraget, har Pipers pappa blivit kidnappad, och hon ställs inför ett svårt val.

 

Jag gillar böckerna om Percy Jackson, och tycker det är roligt med en till serie om Camp Half-Blood, även om det är andra huvudpersoner den här gången. Men gamla karaktärer är med, vilket jag tycker är bra, det är dock lite synd att Percy Jackson bara nämns i den här boken.

Men dom nya karaktärerna, Jason, Leo och Piper är lätta att ta till sig. Jag tycker bäst om Jason och Piper, men gillar också Leo. Då jag är väldigt indianintresserad tycker jag det är roligt att Piper inte bara är halvblod som i halvgud, utan även hälften indian.

Rick Riordan skriver på samma sätt som i Percy Jackson-serien, och jag gillar hur han skriver.

 

The Lost Hero är första boken i serien The Heros Of Olympus

 

 

När jag hade sett filmen i fredags tänkte jag att jag nog skulle läsa boken, och eftersom min syster har den så började jag läsa i lördags. Jag upptäckte efter en stund att en del saker var bekanta och kom på att jag ju faktiskt läst boken tidigare. Av nån anledning har jag glömt att jag läst den och jag förstår inte varför eftersom jag tycker den är jättebra. Jag läste allt jag bara kunde, läste alldels för länge när jag skulle gå och lägga mig och hade läst ut den på eftermiddagen igår. En och en halv dag. En riktig sträckläsarbok. Och det behövde jag då jag varit i en svacka när det gäller läsandet.

 

Clary tar med sin vän Simon till klubben Pandeonium en helt vanlig kväll. Men det är inte en kväll som alla andra och det är början på en helt ny värld för Clary. Hon ser 3 ungdomar med konstiga tatueringar och konstiga vapen döda en kille inne i förrådet på klubben. Men det är bara Clary som kan se dom.
Dagen efter träffar Clary en av ungdomarna, Jace, igen när hon är på ett fik med Simon. Men även nu är det bara Clary som kan se honom.

Samma kväll försvinner Clarys mamma och hon får snart veta att hennes mamma inte är den hon trodde, och att hon själv är mer än bara en vanlig tjej. Hon är en Skuggjägare, precis som sin mamma.

 

Nu är det ju en YA-bok, men varför ska alla vara så unga jämt? Jag tänker mig Clary mer som 17 och Jace kanske 18.

Jace är min favortkaraktär. Jag skulle säkert störa mig en del på honom i verkliga livet, men jag gillar honom jättemycket. Clary gillar jag också, vore väl trist annars eftersom hon är huvudpersonen.
Jag gillar dock slutet i filmen er än slutet i boken.

 

Jag längtar efter att läsa mer. Min syster har beställt del 2 och 3 på engelska, och jag ska läsa dom så snart jag kan. Och så ser jag fram emot nästa film.

 

 

 

 

Var och såg den här filmen i fredags. Av någon anledning hade jag glömt att jag läst boken och tyckte därför att jag inte hade nåt att jämföra med när jag såg filmen. Började läsa boken dagen efter och kom på efter en stund att jag faktiskt läst den tidigare, och började då störa mig på en del saker som dom ändrat. Men jag tycker det är en riktigt bra film. Skådespelarna passar bra i sina roller. Först visste jag inte riktigt vad jag tyckte om Jamie Campbell Bower som Jace, men sen gillade jag honom. Han är lite fulsnygg så där, och även om han inte är lika snygg som Jace i boken, passar han väldigt bra som den karaktären. Han var dock lite lättare att läsa i filmen än i boken. Lily Collins tycker jag passar ganska bra som Clary, men ändå vet jag inte alltid vad jag tycker om henne.

 

När jag hade sett filmen tänkte jag att den var rätt bra, men inte att jag måste se den igen. Men att jag säkert kommer se den när den kommer på DVD. Men sen har jag tänkt mer på filmen, läst boken igen, och måste nog faktiskt säga att det är en av mina favoritfilmer just nu.

 

 

Percy Jackson: Monsterhavet är fortsättningen på Percy Jackson: Kampen om åskviggen. Den här gången hotas Camp Halfblood av en okänd fiende. Thalias träd blir förgiftat, och för att det inte ska dö, och lägret ska förlora sitt skydd behöver dom  det gyllene skinnet. Det blir Clarisse som får i uppdrag att hitta skinnet, men Percy, Annabeth och Grover tänker förstås inte bara stanna på lägret och vänta på att hon kommer tillbaka med det gyllene skinnet.  Dom måste bege sig till Monsterhavet, eller som vanliga människor kallar det, Bermudatriangeln. Med sig har dom Tyson, hälften cyklop, och Percys halvbror.

 

Av någon anledning har det inte blivit att jag skrivit om den här filmen tidigare...

Jag gillar böckerna och första filmen, och väntade länge på att få se den. Första boken har jag inte orkat läsa men har förstått att dom ändrade mycket i filmen. Att åldern ändrats gör mig ingenting då jag ändå tänker mig dom lite äldre än vad dom faktiskt är i första böckerna. I Monsterhavet har dom följt boken bättre, men jag stör mig ändå på en del saker som dom ändrat eller tagit bort.

 

Douglas Smith, som spelar Tyson, passar ganska bra i den rollen, men i boken framställs han som stor och klumpig, och även om han inte alltid är så smart, och är klumpig så är han, förutom att han är ganska lång, inte så stor.

Leven Rambin spelar Clarisse och även om det finns fans som inte alls gillar henne som Clarisse, tycker jag att hon är ganska bra. Kroppsligt kanske det inte stämmer, då hon i boken beskrivs som ganska stor och muskulös, och jag tänkt mig henne se mer ut som en rugbyspelare. En del tycker att Leven är för snygg för att spela Clarisse, men det står ingenstans att hon inte ser bra ut. Vad som dock är bra med Leven Rambin är att hon ändå får fram Clarisse personlighet, och det är väl i slutändan det viktigaste.

 

Några av sakerna jag stör mig på är att emaptilänken mellan Grover och Percy inte ens nämns när Grover blir kidnappad och Percy och Annabeth försöke hitta honom. Luke bytte ju sida och är förbannad på gudarna, men et framgår inte riktigt hur arg han faktiskt är på sin far Hermes och dom andra gudarna. Och det tycker jag är synd, för det är trots allt en ganska stor del av det som är Luke.

 

Trots att jag blev något besviken på filmen tycker jag ändå att den är riktigt bra, och jag kommer definitivt se den igen, och köpa den när den släpps på DVD.

 

 

Nu längtar jag ännu mer efter att se filmen.

Igår släpptes trailern för Percy Jackson: Sea of Monsters, uppföljaren till Percy Jackson & the Olympians: The lightning thief, och  andra delen i Rick Riordans bästsäljande serie Percy Jackson and the Olympians.

 

Jag gillar första filmen och dom av böckerna jag har läst, så jag ser framemot den här filmen.

 

Sea of Monsters kommer i Augusti.

 

 

 

 

Eld som kom ut 2012 är andra delen i Engelforstriologin. Första boken Cirkeln kom ut 2011.

 

De Utvalda ska börja andra året på gymmnasiet. Hela sommarlovet har dom hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll dom aldrig kunnat förutse, och när Rådet kommer för att granska Anna-Karin blir inget lätt. De Utvalda knyts allt närmare till varandra och måste lära sig att lita på varandra fullständigt.

 

I Cirkeln tyckte jag först det kändes lite konstigt att något sånt här utspelar sig i Sverige, men jag gillar boken. Och jag gillar Eld. Det känns fortfarande lite konstigt att det utspelar sig här, men inte lika mycket nu. Karaktärerna kommer fram bra, tycker jag. Det märks att dom blivit något äldre, och dom börjar acceptera sina krafter även om dom inte tycker om dom, specielt Ida och Minou.

Slutet  vatr på ett sätt inte helt oväntat, jag hade väntat på nåt sånt under bokens gång.

Jag undrar hur många dom kommer vara när det väl gäller.