Percy Jackson: Monsterhavet är fortsättningen på Percy Jackson: Kampen om åskviggen. Den här gången hotas Camp Halfblood av en okänd fiende. Thalias träd blir förgiftat, och för att det inte ska dö, och lägret ska förlora sitt skydd behöver dom  det gyllene skinnet. Det blir Clarisse som får i uppdrag att hitta skinnet, men Percy, Annabeth och Grover tänker förstås inte bara stanna på lägret och vänta på att hon kommer tillbaka med det gyllene skinnet.  Dom måste bege sig till Monsterhavet, eller som vanliga människor kallar det, Bermudatriangeln. Med sig har dom Tyson, hälften cyklop, och Percys halvbror.

 

Av någon anledning har det inte blivit att jag skrivit om den här filmen tidigare...

Jag gillar böckerna och första filmen, och väntade länge på att få se den. Första boken har jag inte orkat läsa men har förstått att dom ändrade mycket i filmen. Att åldern ändrats gör mig ingenting då jag ändå tänker mig dom lite äldre än vad dom faktiskt är i första böckerna. I Monsterhavet har dom följt boken bättre, men jag stör mig ändå på en del saker som dom ändrat eller tagit bort.

 

Douglas Smith, som spelar Tyson, passar ganska bra i den rollen, men i boken framställs han som stor och klumpig, och även om han inte alltid är så smart, och är klumpig så är han, förutom att han är ganska lång, inte så stor.

Leven Rambin spelar Clarisse och även om det finns fans som inte alls gillar henne som Clarisse, tycker jag att hon är ganska bra. Kroppsligt kanske det inte stämmer, då hon i boken beskrivs som ganska stor och muskulös, och jag tänkt mig henne se mer ut som en rugbyspelare. En del tycker att Leven är för snygg för att spela Clarisse, men det står ingenstans att hon inte ser bra ut. Vad som dock är bra med Leven Rambin är att hon ändå får fram Clarisse personlighet, och det är väl i slutändan det viktigaste.

 

Några av sakerna jag stör mig på är att emaptilänken mellan Grover och Percy inte ens nämns när Grover blir kidnappad och Percy och Annabeth försöke hitta honom. Luke bytte ju sida och är förbannad på gudarna, men et framgår inte riktigt hur arg han faktiskt är på sin far Hermes och dom andra gudarna. Och det tycker jag är synd, för det är trots allt en ganska stor del av det som är Luke.

 

Trots att jag blev något besviken på filmen tycker jag ändå att den är riktigt bra, och jag kommer definitivt se den igen, och köpa den när den släpps på DVD.